Ikväll åker jag till fin fina London och jag kommer inte hem förrän på måndag någon gång. Ni får ha det bäst så hörs vi mer då!
Här kommer massa bilder på fjällen.
Fetaste lunchstället med renburgare
Åka båt båt båt
Strax framme vid fjällstatioen
Det blev inte så mycket bilder på toppturen så vi är redan vid glaciären och berget du ser är Kebnekaise där vi sedan klättrade.
Sista biten till toppen
Det var lite brant ja... Så om man ramlar där så är det hej då på riktigt...
Bildbevis att vi var på toppen. Jag i mitten dårå. Det sägs att man ser en tiondel av sveriges yta från toppen.
Innan vi ska åka ner. det ser inte ut som om vi åker långt med det är minst 50 meter.
Det tar på krafterna att gå på keb...
Igår kväll kom jag hem igen! Jag tänkte väl berätta lite vad jag har gjort senaste veckan. Om du inte bryr dig om vad jag har gjort senaste veckan är det inget att läsa, för det är ganska så långt...
Lördag (20) åkte vi bil upp till min faster i Skellefteå för att sova över en natt för att sedan dagen efter fortsätta mot Kiruna där vi även övernattade. Nästa morgon gick vi upp tidigt för att åka den sista biten till Nikkaloukta, där är sista stället att parkera bilen innan fjällstationen. Där träffade vi upp mina andra släktningar som också skulle med. Hela ideén med resan var att en släkting fyllde jämt och ville upp på keb. Sedan började vi vandra dessa 1,5 milen + en båttur så vi slapp 6 km. Det tog ca hela dagen så vi var framme vid fjälstationen vid fem. Låt mig säga att det är steningt och brant så ja det tar sån tid. Morgonen efter, tisdagen (23) var den stora dagen. Vi var första gruppen att gå (av ca 5 grupper) där hela väggen fram till glaciärerna var det brant som fan och är inte van att bära en så pass tung rygga så efter någon timme kroknade jag och all min enegi var förbrukad. För varje steg jag tog trodde jag mina ben skulle vika sig. Med hjälp av min pappa orkade jag till lunchen där vi var tvungna att bestämma om vi skulle fortsätta eller inte, men på piggnande jag upp (för då såg man keb) så vi fortsatte. Sedan var det glaciär och sedan klättring. Klättringen var typ det roligaste. När vi väl var uppe för den var det bara 30 minuters vandring till toppen. Det kändes fett att stå på toppen! Jag var grymt nära på att vända om men jag tog mig upp. Sedan var det klättring ner som var mycket läskigare än upp man var ju tvungen att se sig om hela tiden, sedan glaciär igen för att komma till det bästa: åka ner för en annan glaciär. Vi bara gled ner säkert 200 meter, det mina vänner var det roligast av allt! Sedan var det den pissiga vägen ner. Fattar ni hur glad jag blev när jag såg toppen på stugorna på fjällstationen? Om jag var en som skrek av glädje hade jag det. Starta klockan sju på morognen för att vara tillbaka halv sex på kvällen.Alltså tio och en halv timma av slit. En tuff dag vilket gav sina spår dagen efter. Låt mig säga att jag hade tagit slut på alla mina krafter så jag hade inga kvar eller om jag hade det så spyde jag upp de så jag och mor var tvungna att flyga helikopter till Nikkaloukta. Det var i för sig trevligt men jag kunde inte riktigt njuta av det fullt ut. Dagarna efter åkte vi tillbaks till Kiruna sedan Skellefteå jag gjorde inte så ycket låg mest och sov.Kunde inte få i mig mycket mat. Jag skrev förut om att jag ville gå upp lite i vikt, ja denna resa gjorde ju så nästan alla dessa kilo jag lagt på mig försvann. Men trots allt var det värt det för det hade sina fina stunder även fast det mest var jobbigt.
I kväll var jag och såg känn ingen sorg med Klara och våra mödrar. Den var finfinfin! Imorgon ska jag upp med solen för att ta mig upp till Norrlands skogar för att sedan ta mig upp till Kebnekaise. Jag kanske slänger upp en inlägg sedan, bara för att visa att jag har överlevt. Så om jag inte gör det som ca en vecka dog jag som en kämpe, okej?
Jag har sett många som har sådana blomsterkransar men det tog mig ett tag att förstå att man faktiskt gör dem själv! Blommorna finns att köpa på panduro (jag hade egentligen tänkt mig andra färger med de fanns inte) och sedan är det bara att snurra ihop blomskaften med varandra vilket går på 5 minuter! Lätt värt om man inte har något bättre för sig.
I onsdags åkte jag på en snabbvisit med Alma till hennes släkt. Det var mys. Vi har mest spelat kort, läst våra böcker och lyssnat på musik. Låtarna från allsången i tisdags går fortfarande runt i mitt huvud.
Obligatorisk fot-mot-strand-bild
Reflection on tha lake
Toalettbild från gula badrummet
Igår var en mycket vacker dag. Vi kom till skansen vid halv elva och det var redan 4 köer som säkert var 10 meter lång. När vi väl blev insläppta skulle vi springa upp till scenen, vilket kan vara något bland det jobbigaste jag har gjort. Sedan chillade vi vid scenen i 10 timmar i värme av en bastu med soundcheck, repetitioner och genrep. För att sedan se allt live. Vi var så packade så man knappast kunde vända sig om så efter ett tag var vi tvungna att gå bort från scenen för att andas då räckte det med att höra. Idag, dagen efter är jag öm i kroppen, hes och fick en sjukt snygg linnebränna, men det var det så värt! Jag fick mig även en DKAVÖFM-tygkasse.
På morgonen när vi köar in till Skansen
Soundcheckar som en ängel
Det var inte lite folk, detta är typ 10 meter från scenen
Vid den här tiden detta inlägg kommer upp sitter jag antagligen någonstans på Skansen och har gjort det i 2 h och trycker i mig mängder av godsaker. Jag och Klara ska köa från tidigt på morgonen (när skansen öppnar ca) för att få oss bra platser till Allsången och efterkonserten med Håkan. Klara har räknat ut att vi kommer ha 11 ½ timma att köa/vänta för att sedan få se det vi har väntar på i 2. Jag hoppas att ingen kommer rikta någon mick till mig och tycker att jag ska sjunga med och så kanske vi ses på tv:n om man har tur!
Jag lever bara så ni vet, men jag har inte så mycket att berätta. Jag lever på det sommarlov har att erbjuda. Äter allt det jag vill utan att bry mig, läser HP (vad ska jag göra när jag har läst ut dödrelikerna????) och försöker .
